Att leva i ett kloster innebär att man lever tillsammans med andra munkar som har en gemensam strävan: att leva i Guds kärlek för världens liv. 

Grunden för livet i klostret är bönen och eukaristin. Dagligen ber munkarna enskilt men också gemensamt. Den eukaristiska liturgin firas regelbundet i klostret. Eftersom andlig läsning och andligt samtal leder tankarna till Guds kärlek, något som i sin tur uppmuntrar till bön, lägger munkarna tid på att dels läsa den heliga Skriften och kyrkofädernas skrifter, dels samtala med varandra om det andliga livet.

Eftersom ett kloster ska vara självförsörjande utför munkarna olika slags arbeten (som exempelvis framställning av ljus, rökelse, ikoner och kristen litteratur) för klostrets uppehälle. Därtill gynnar dessa arbeten både munkarna (genom att hjälpa dem att balansera det kontemplativa livet och det aktiva livet i klostret) och andra människor (genom att tillgängliggöra saker som främjar det andliga livet). 

Inte sällan fungerar klostret som en plats dit människor kan komma på besök för andlig vila. I klostret kan man be med munkarna, samtala med dem, och helt enkelt bara få vara i en stillsam miljö.