Beskrivning
I liknelsen om farisén och tullindrivaren lär Kristus oss ödmjukhetens väg och varnar oss från högmodets väg. Syftet med denna liknelse och allt annat vår Herre sa och gjorde var att frälsa oss från döden, satan och synden, vilka mänskligheten var slav under, samt att leda oss in i den fullkomliga föreningen med sig själv. Allt som Kristus sa och gjorde – hans födelse, uppväxt, dop, lidande, korsfästelse, död, uppståndelse och himmelsfärd, samt alla personer han mötte och undervisade, helade, uppmuntrade, tillrättavisade och förlät – allt detta kallar Kyrkan för Kristus frälsargärning, för han gjorde det för vår skull och för vår frälsnings skull. När nu Kristus talar om ödmjukhetens väg i denna liknelse, förstår Kyrkan det som frälsningens väg. Därför talar också Kyrkan väldigt hängivet om just ödmjukheten genom sina apostlars, kyrkofäders och helgons liv och verk. Ur Sebastian Kayas förord.


